Vad händer om vi inte lyssnar till våra nattliga drömmar?
Vad händer om vi inte lyssnar till våra nattliga drömmar?
Inspirerad av det klipp jag idag lade ut på mina Facebooksidor så vill jag gärna spinna vidare på det...
I detta klipp får Marie-Lousie von Franz, som var C G Jungs närmaste elev och efterföljare, och själv psykoterapeut och författare till ett flertal psykologiböcker, frågan om vad som händer om och när vi inte kommer ihåg våra nattliga drömmar.... Hon svarar klokt och klarsynt med att påpeka att om vi inte är i kontakt med drömvärlden, med det omedvetna och inte lyssnar till dessa signaler - leder det till det neurotiska beteende, som vi kanske inte är benägna att kalla för ett neurotiskt beteende, men som ändock är just det - nämligen rastlöshet. Hon liknar det vid en uppdämd, icke erkänd omedveten energi som gör att många av oss "speedar" omkring i tillvaron på ett många gånger hysteriskt sätt. Det ligger som jag ser det mycket i det. Att alltid ha ett nästan tvingande behov av att "vara aktiv", "få mycket gjort" , "ha svårt att sitta still" etc har ju naturligtvis en baksida. I våra mest energiska tillstånd kanske vi håller på med att hanterar en ångest utan att ha en aning om att det är det vi egentligen gör. Skulle vi stilla oss, lämna plats för att möta tystnaden så hinns reflektion, tankar och känslor ikapp - och ges då chans att tala om för oss de förändringar och kursändringar vi behöver lyssna till. Men just detta - att verkligen välkomna stillheten - skrämmer många av oss eftersom när de signalerna börjar göra sig hörda och kräva att bli lyssnade till - kanske genom tilltagande oönskade tillstånd av fysiska och psykiska obehag -vänder många av oss ryggen till och försöker springa därifrån och söka upp ännu mer frenetisk aktivitet eller dövar signalerna i alkohol, lugnande tabletter, mat etc som försök att undkomma sanningarna. Och det hela bottnar i en tragisk missuppfattning eftersom dessa signaler aldrig någonsin vill oss något annat än bara väl. Precis som i nattens mardrömmar då vi jagas av monster eller olika skrämmande varelser som egentligen är en aspekt av en sida inom oss - utklätt till något skrämmande - och även där försöker springa ifrån oss själva.. Jag är inte av den uppfattningen att den enda saliggörande vägen till självinsikt är genom att studera budskapet i nattens drömmar. De finns givetvis flera vägar till detta - även om jag själv valt att intressera mig för denna "pang-på- rödbetan" väg till självkännedom just för att den så tydligt visar på vad vi inte vet om oss själva men behöver erkänna för att upprätthålla harmonin i våra liv.