- Kan det vara mer rätt? När jag har en publik som till 70 procent består av kvinnor, är det fullt röj. Har jag tvåhundra gubbar och inte en enda kärring, så är det tufft. Män är inte så känsliga och inte så glada att visa sina innersta känslor.

»Han har lätt för - eventuellt alldeles FÖR lätt - att gå in i olika roller, leva upp till förväntningar och ‘bli’ det omgivningen förväntar sig. Det gäller att veta var gränserna går, var “scenen” börjar och var den tar slut och att inte heller glömma att markera de egna gränserna, för att inte bli missuppfattad eller rentav lurad."

- Det är mitt största problem. Det jag brottas med mest är att jag är så snäll. Jag bjuder på mig själv. Jag bränner ut mig rätt ofta och går ganska regelbundet hos en kroppsbalanserare. jag ger så mycket energi av mig själv på scenen. Om jag har en trög kväll, då blir jag helt slut. Men om publiken ger energi tillbaka till mig då är jag på topp. Jag går aldrig av scenen, så även om jag har gått av och folk kommer fram och pratar med mig så måste jag leva upp till det där - att alltid vara kul och trevlig.

""Detta kan vara en personlighet som verkar svårgripbar lite “lurig” och drömsk - som från en annan värld kanske ständigt föränderlig utåt och med ett behov av att samtidigt också få uppleva förändring, växling och periodicitet även utanför sig själv".

- Jag är troende och jag söker lite då och då. Det var värst för tio år sedan, då jag funderade över livet. New Age tycker jag är oerhört intressant. Jag har en stark gudstro. Den inre processen hoppas jag fortsätter hela livet. Även när jag är ledig måste jag göra något konstruktivt eller kreativt.

Cajsa Stina Åkerström, sångerska och artist

" I arbetet kan balans, harmoni, jämkning och rättvisesträvanden utgöra viktiga drivkrafter. Även skönhet och estetik kan på något sätt vara kopplade till arbetet, liksom feminina, “mjuka värden”. En förutsättning för att hon skall trivas är att hon jobbar med något som verkligen känns bra, och som hon hyser ett starkt känslomässigt engagemang för. Att till exempel jobba i perioder eller som projektanställd skulle passa henne bra."

- Det där med jämkning stämmer inte alls, det är snarare tvärtom. Fast balans och harmoni är helt rätt. Jag har en utåtriktad sida som kommer till uttryck på scenen och sen vill jag kunna gå in i mig själv och fundera. Däremellan är det en viss friktion ... vänta! Det är ju det som menas med jämkning. Det känns fånigt att ge astrologen rätt hela tiden, men visst är det så. Jag jämkar mellan teaterapan och outsidern inom mig. Det där är inte lätt för skivbolaget att fatta.

“Mjuka värden” skulle kunna vara mitt intresse för humaniora, jag är enormt fascinerad av människans förhistoria. Och visst var jag projektanställd när jag jobbade som arkeolog, för att få större möjlighet att följa mina känslor och forma min egen arbetssituation, precis som astrologen säger. Arbetet var länge det viktigaste för mig. Jag har haft en inre press att uppnå en plattform att stå på, för att sen kunna engagera mig i en relation. Det har varit svårt att hitta kärleken, du vet, är man så knäpp som jag ... men nu har jag äntligen funnit den man jag vill leva med.

»Inlevelse, fantasi och längtan bör dessutom vara viktiga ingredienser i arbetet. Att gestalta något och att vara en kanal för något högre, där hon ‘glömmer sig själv’ kan kännas väldigt viktigt.«

- Ja, verkligen. Jag längtar alltid bort; till havet, till kärleken, till en annan dimension. Det är en grundmurad del av min personlighet. Ibland tänker jag på min mormor som jag nyligen följde till den sista vilan. Hon var 89 år och drömde fortfarande om att bli älskad, bekräftad, sedd och hörd. Livet är kort. Fast jag har börjat förstå att vistelsen på jorden är en parentes, just därför blir livet extra värdefullt, det gäller att njuta av stunden här ... innan vi går vidare. För mig handlar det om att hålla kanalen öppen, till skaparkraften, kalla den Gud ... då händer det att jag får ta emot några ord, eller en melodislinga, det stora ögonblicket.

Lina Perned, skådespelerska:

" En initierare och självklar ledare med naturlig auktoritet, kraft och pondus. Här finns en positivitet, glädje och självtillit som är djupt förankrad och som skapar en längtan att ständigt få utvecklas, förbättras och göra sig gällande."

- ja, det låter kanske kaxigt, men jag tar gärna kommandot - jag föredrar att ha översikt och kontroll. Fast ärligt talat tror jag att jag är en ganska bra ledare, jag lyssnar gärna på andra och kör aldrig över folk för att få min vilja igenom.

"Denna kvinna är i hög grad inriktad på framtida möjligheter, och ser dessa som något som också helt naturligt kommer att förverkligas. Denna skapande positiva inställning kan i andras ögon te sig som “bara tur” men det är ju inte hela sanningen."

- Det där stämmer verkligen! Folk tror alltid att jag har ett himla flyt, men redan som barn visste jag att jag skulle lyckas. Mina föräldrar har alltid trott på mig, de har pushat mig utan att lägga sig i för mycket. Jag har en inre styrka, helt enkelt, och oroar mig faktiskt aldrig för att misslyckas. Det gör mig ingenting, jag tar hårda tider som något positivt, det finns alltid något bättre kring hörnet!

»Arbetet bör vara av typen “synas och märkas” Att alltså gärna få vara i blickpunkten och göra intryck, få uttrycka sin kreativitet och få glänsa. Och om sedan insatserna vinner respekt, anseende och applåder är det ingen nackdel. Stoltheten och värdigheten är central, både när det gäller det egna uppträdandet och ifråga om vad hon förväntar sig från andra. Arbetet bör dessutom ha en koppling till längtan, drömmar och fantasifull inlevelse, att få ge sig hän och gestalta något. Att också få, vara sin egen organisatör, beslutsfattare och chef i yrkesrollen är viktigt om kreativiteten skall kunna flöda."

- Visst är jag exhibitionist! Men jag är inte desperat efter uppmärksamhet. Jag har till exempel tackat nej till vissa herrmagasin, som velat ha mig naken på framsidan. Däremot har jag visat mig naken på film, eftersom syftet då var ett annat. Jag vill synas på ett djupare plan, insatserna ska »vinna respekt«, som det står i horoskopet. När jag var liten, till exempel, ville jag bli svart. Jag tyckte att de vita var så elaka mot de svarta, och kände att jag var den som kunde axla bördan. Reta mig istället, tänkte jag, jag klarar av det.